Bakgrund:  

IBD (Inflammatory Bowel Disease) är en kronisk inflammatorisk sjukdom i mag-tarmkanalen och innefattar diagnoserna Crohns sjukdom och ulcerös colit, ca 70 000 personer uppskattas ha IBD i Sverige. Behandlingen är främst medicinsk och går ut på att ge läkemedel som genom olika verkningsmekanismer behandlar bort den inflammatoriska aktiviteten. Målet med behandlingen är att patienten ska nå remission (inflammationsfrihet). Oftast kräver IBD en livslång medicinsk behandling. Idag finns många medicinska behandlingsalternativ och möjligheten att finna en behandling som fungerar bra i det enskilda fallet är god.  

Det är dock ganska vanligt att patienter som bedöms vara i remission trots detta har symtom och detta kommer att vara fokus i denna artikel. 

IBS-symtom vid IBD i remission:  

IBS (Irritable Bowel Syndrome) är en mycket vanlig sjukdom i populationen (se separat artikel om IBS här) men är ännu vanligare hos patienter med IBD i remission. I denna grupp förekommer IBS-symtom hos ca 30%, och är något vanligare hos patienter med Crohns sjukdom (37%) än ulcerös colit (29%). [1]  

Orsaker:  

Varför IBS-symtom är vanligare hos patienter med IBD i remission än i den generella populationen är oklart men en teori är att den tidigare inflammationen i tarmen har påverkat mag-tarmkanalens nervsystem som blivit känsligare och ger upphov till symtom även av ”normala” händelser i mag-tarmkanalen. En annan teori är att patienter där tarmslemhinnan vid endoskopi ser normal ut för ögat ändå kan ha mikroskopisk inflammatorisk aktivitet som kan ligga bakom symtom.  

Detta gör att det ofta är svårt för både patient och vårdgivare att förstå sig på om de aktuella symtom som patienten beskriver beror på en aktiv inflammation i tarmen eller på samexisterande IBS. 

Utredning/bedömning:  

Trots att patienten bedöms vara i remission är det inte ovanligt att patienten ändå rapporterar symtom från mag-tarmkanalen såsom buksmärta, diarré, uppblåsthet och ibland förstoppning.  

Utmaningen blir då att förstå varför patienten har symtom. Den första frågan som måste ställas är om det trots allt finns inflammatorisk aktivitet i tarmen som förklarar symtomen.  

För bedöma detta måste vi bedöma i vilken nivå av remission patienten är i. Graden av remission kan bedömas på olika nivåer:  

• Symtomen försvinner (klinisk remission)  
• Även blodprov och avföringsprov normaliseras (biokemisk remission),  
• Även den endoskopiska bilden normaliseras (endoskopisk remission).  

Om det endast är klinisk remission (t.ex. att diarré och blödning upphört) så måste vi gå vidare med kontroll av blod och avföringsprover (Kalprotectin). Om dessa är normala går utredningen vidare med endoskopisk bedömning, inklusive biopsier av slemhinna för bedömning av mikroskopisk inflammatoriskaktivitet och ev. tunntarmsundersökning (kapselendoskopi eller magnetkamera av tunntarmen, främst vid Crohns sjukdom). 

Om även dessa undersökningar är normala är det högsta sannolikt att patienten har en pålagrad funktionell mag-tarmsjukdom. Om symtomen stämmer med IBS bör patienten i dessa fall misstänkas lida av IBS och om så behövs, på grund av symtomgrad, behandlas för detta tillstånd. Behandlingsprinciperna som beskrivs i artikeln om IBS utan samtidig IBD kan användas även vid IBS hos patienter med IBD i remission.  

Om patienten har Crohns sjukdom kan symtom även bero på t.ex. bindvävs-strikturer i tarmen efter tidigare inflammation eller symtom beroende på tidigare tarmkirurgi och även sådana anledningar till symtom trots inflammationsfrihet måste övervägas och utredas innan IBS diagnostiseras och behandlas.  

Referenser: 

1 Szałwińska P, Włodarczyk J, Spinelli A, Fichna J, Włodarczyk M. IBS-Symptoms in IBD Patients-Manifestation of Concomitant or Different Entities. J Clin Med. 2020 Dec 24;10(1):31. doi: 10.3390/jcm10010031. PMID: 33374388; PMCID: PMC7794700