Inledning:  

IBS är en sjukdom som hör till de funktionella mag-tarmsjukdomarna, en familj av sjukdomar som orsakas av ökad känslighet och funktionsrubbningar i olika delar av mag-tarmkanalen.[1]  

De bakomliggande orsakerna till IBS är inte helt klarlagda men en central del utgörs sannolikt av störningar i kommunikationen mellan hjärna och tarm vilket leder till att även normal aktivitet i mag-tarmkanalen ger upphov till olika symtom.  

För att understryka detta har ett nytt begrepp introducerats gällande funktionell mag-tarmsjukdom- Disorders of gut-brain interaction (DGBI).  

IBS är ett godartat tillstånd och drabbar ca 4 % av befolkningen.[2]  

IBS är ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män, orsaken till detta är inte klarlagd men en skillnad i hormonspegeln tros var en delförklaring.  

Trots att IBS är ett godartat tillstånd kan symtomen vara mycket besvärliga och leda till starkt nedsatt livskvalitet samt vara associerat med en rad andra symtom som tex trötthet, värk i muskler, huvudvärk, ryggvärk, nedstämdhet och ångest [3]. Förekomst av sådana associerade symtom ger ofta en negativ effekt på livskvalitén. 

IBS-diagnos:  

Då det inte finns några objektiva utredningsfynd att grunda diagnosen på ställs diagnosen baserad på internationella diagnoskriterier, de så kallade ROME IV kriterierna.[1]  

ROME IV kriterierna för IBS  

Återkommande episoder med buksmärta, i genomsnitt minst 1 dag per vecka, associerat med minst 2 av följande:  

- Påverkas av tarmtömning  

- Förändrad avföringskonsistens eller form  

- Förändrad tarmtömningsfrekvens  

kriterierna ska vara uppfyllda under de senaste 3 månaderna, med debut minst 6 månader före diagnostillfället.  

Diagnosen IBS undergrupperas beroende på dominerande typ av tarmfunktionsrubbning.[3] De olika typerna av tarmfunktionsrubbning är:  

• Diarrédominerad IBS (IBS-D),  
• Förstoppningsdominerad IBS (IBS-C)  
• IBS med varierande lös och hård avföring (IBS-M)  

Andra vanliga mag-tarmsymtom vid IBS är tex uppblåsthet och känsla av ofullständig tarmtömning. 

Utredning:  

Då det inte finns några strukturella förändringar i mag-tarmkanalen att ställa diagnos utifrån används ROME IV kriterierna som baseras på anamnesen, dessutom ska det inte finnas tecken som pekar på annan orsak till symtomen.  

Patienter med typiska symtom, där ROME IV kriterierna är uppfyllda och där det inte finns någon misstanke om annan orsak behöver inte genomgå någon avancerad utredning.  

Förutom en noggrann anamnes och kroppslig undersökning brukar man rutinmässigt kontrollera  

blodstatus, CRP och Transglutaminas-antikroppar för att säkerställa att det ej finns blodbrist, tecken till systemisk inflammation eller glutenintolerans (Celiaki). Hos patienter som beskriver övervägande diarré-besvär brukar man även rutinmässigt kontrollera avföringsprov för inflammation i tarmen (Kalprotectin). Om patienten är >50 år och har dominerande diarrébesvär rekommenderas även koloscopi med biopsi för att utesluta mikroskopisk colit.  

Finns det särskilda skäl hos den enskilde patienten kan det dock behövas en mer omfattande utredning med t.ex. ytterligare blodprover, avföringsprover, endoskopiska undersökningar och röntgen.  

Hos patienter med så kallade alarmsymtom är det särskilt viktigt att utreda patienten vidare för att utesluta en mer allvarlig underliggande sjukdom. 

Alarmsymtom  

Hos patienter som uppfyller ROME-kriterier för funktionell tarmsjukdom bör något av dessa symtom eller fynd utgöra anledning till en mer grundlig utredning:  

- Anamnes på rektal blödning  

- Symtomdebut efter 45–50 års ålder  

- Viktnedgång som inte kan förklaras av minskat kaloriintag; värdera möjligheten av ett minskat matintag som självbehandling av IBS-symtom i dessa sammanhang  

- Ärftlighet för mag-tarmcancer eller inflammatorisk tarmsjukdom 

Behandling:  

Omhändertagandet av dessa patienter baseras på en väl genomförd konsultation där patientens agenda, föreställningar och farhågor gällande symtom samt förväntningar på besöket är i fokus. För patienten kan det vara svårt att förstå och acceptera en diagnos ställd utifrån symtomkriterier där objektiva fynd att basera diagnosen på saknas. Detta kan leda till oro för att annan ”allvarlig sjukdom” förbises. Basen för all fortsatt behandling är således att patienten har förstått och accepterat sin diagnos. Då vi idag inte kan bota funktionell tarmsjukdom går all behandling ut på att lindra symtom baserat på patientens symtom och önskemål. Ibland, när symtomen i sig är hanterbara för patienten kan en tydlig diagnos och lugnande besked kring frånvaro av ”allvarlig sjukdom” räcka som insats. Det är viktigt att bekräfta patientens symtom och att inte förringa symtomens intensitet samtidigt som man informerar att sjukdomen inte är farlig. 

Livstilsintervention:  

Enklare livsstilsråd kan ibland göra god nytta för patienten och kan enkelt ges av behandlande läkare vid mottagningsbesöket.  

• Ökad fysisk aktivitet  
• Råd om matintag, dvs hur patienten bör äta. Att äta ofta, långsammare och mindre portioner vid huvudmålen kan ge positiv inverkan på symtomgrad. Detta gäller särskilt patienter som har ett oregelbundet matintag och äter snabbt.  
• Minska på stress i livet. Stress har ofta en negativ inverkan på symtomgraden hos dessa patienter. Att finna vägar att minska stress kan således minska symtomgraden. 

Patientutbildning:  

En mer grundlig patientutbildning, så kallad IBS-skola har i flera studier visat sig kunna öka kunskapen hos patienten gällande sin sjukdom och dessutom resultera i minskade symtom. IBS-skolan innehåller utbildningselement gällande sjukdomen i sig, tillgängliga behandlingsalternativ och stresshantering och kan ges både i grupp och via internet [5]. 

Kostbehandling:  

• Allmänna kostråd: kan ges skriftligen eller vid besök hos läkare, sjuksköterska eller dietist förutom de allmänna råden angående måltidsordning (se ovan), kan patienten själv prova att justera sin kost genom att till exempel minska sitt intag av fett, kryddstark mat, lök, kaffe, alkohol, sötningsmedel och olösliga fibrer.  
• Låg-FODMAP* behandling: Sker alltid i samråd med en dietist och går ut på att minska intaget av så kallade jäsande kolhydrater som kan öka symtomen hos patienter med IBS. I en första fas på 2–3 veckor elimineras alla jäsande kolhydrater i kosten. Därefter utvärderas eventuella symtomlindrande effekter. Om patienten mår bättre ska därefter en successiv återintroduktion av de olika FODMAP-grupperna. Återföringen fortgår tills man når den nivå för intag av FODMAP.s som patienten tolererar utan att få symtom [6].  

*FODMAP är en förkortning av orden Fermenterbara, Oligo-, Di-, Mono-sackarider och Polyoler (sockeralkoholer på engelska).  

Psykologisk behandling:  

De typer av psykologisk behandling som är mest studerade är tarminriktad hypnos och kognitiv beteendeterapi (KBT). Såväl symtomminskning på kort och lång sikt som förbättrad livskvalitet och positiva hälsoekonomiska effekter har setts efter dessa typer av psykologisk behandling vid IBS [7]. Ett problem med dessa behandlingar har varit låg tillgänglighet p.g.a. få terapeuter och ett stort antal patienter. Utvecklingen med införande av internetförmedlad KBT för IBS i Sverige har dock ökat tillgängligheten på senare år. 

Läkemedelsbehandling:  

Läkemedelsbehandling vid funktionell tarmsjukdom syftar till att minska graden av symtom och inriktas mot det/de symtom som är besvärligast för den enskilda patienten. Läkemedelsbehandling bör ses som ett komplement till grundlig information och livsstilsråd. Ett läkemedel i taget provas och utvärderas avseende effekt innan nytt läkemedel övervägs. Det är även viktigt att ge tydligt besked gällande förväntade effekter av läkemedlet och beskriva effekterna som symtomlindrande. 

Referenser: 

1. Drossman, D.A. and W.L. Hasler, Rome IV-Functional GI Disorders: Disorders of Gut-Brain Interaction. Gastroenterology, 2016. 150(6): p. 1257-61 

2. Sperber, A.D., S.I. Bangdiwala, D.A. Drossman, U.C. Ghoshal, M. Simren, J. Tack, W.E. Whitehead, D.L. Dumitrascu, X. Fang, S. Fukudo, J. Kellow, E. Okeke, E.M.M. Quigley, M. Schmulson, P. Whorwell, T. Archampong, P. Adibi, V. Andresen, M.A. Benninga, B. Bonaz, S. Bor, L.B. Fernandez, S.C. Choi, E.S. Corazziari, C. Francisconi, A. Hani, L. Lazebnik, Y.Y. Lee, A. Mulak, M.M. Rahman, J. Santos, M. Setshedi, A.F. Syam, S. Vanner, R.K. Wong, A. Lopez-Colombo, V. Costa, R. Dickman, M. Kanazawa, A.H. Keshteli, R. Khatun, I. Maleki, P. Poitras, N. Pratap, O. Stefanyuk, S. Thomson, J. Zeevenhooven, and O.S. Palsson, Worldwide Prevalence and Burden of Functional Gastrointestinal Disorders, Results of Rome Foundation Global Study. Gastroenterology, 2021. 160(1): p. 99-114 e3 

3. Ohlsson, B., Extraintestinal manifestations in irritable bowel syndrome: A systematic review. Therap Adv Gastroenterol, 2022. 15: p. 17562848221114558 

4. Josefsson A, Lindfors P. Funktionella tarmsjukdomar, Läkemedelsboken, 2024 

5. Lindfors, P., E. Axelsson, K. Engstrand, S. Storsrud, P. Jerlstad, H. Tornblom, B. Ljotsson, M. Simren, and G. Ringstrom, Online Education Is Non-Inferior to Group Education for Irritable Bowel Syndrome: A Randomized Trial and Patient Preference Trial. Clin Gastroenterol Hepatol, 2021. 19(4): p. 743-751 e1 

6. Black, C.J., H.M. Staudacher, and A.C. Ford, Efficacy of a low FODMAP diet in irritable bowel syndrome: systematic review and network meta-analysis. Gut, 2022. 71(6): p. 1117-1126  

7. Black, C.J., E.R. Thakur, L.A. Houghton, E.M.M. Quigley, P. Moayyedi, and A.C. Ford, Efficacy of psychological therapies for irritable bowel syndrome: systematic review and network meta-analysis. Gut, 2020. 69(8): p. 1441-1451